Efter ett år på en skrivarlinje

Jag sitter här och har svårt att formulera mig men
det som är klart är att i fredags var året förbi
och ett år på en skrivarlinje vad innebär det?

innebär nog skrivuppgifter som får en att skriva hatiska haikus
innebär att se text på nytt
att omformulera hitta nya vägar in i språket
lära sig så man kan skita i det
höra talas om det bra skrivandet och se att det andra oftast är bättre

handlar om att tänka text hata text hata metaforer
älska metaforer
stå på scen hitta en röst uttryckssätt
lyssna till andras röster inspireras av deras uttryckssätt
knyta kontakter känna att
såhär nära har du aldrig kommit en såhär stor grupp människor
det handlar om att bygga nytt och utvecklas
det handlar nog om allt

lite om att hitta delar av sig själv plötsligt stå
i rampljuset
på flera sätt

”alla orden är otydliga

mångtydiga

många”

Våra klockor styrs från Tyskland – Antologi

En dag som alla andra när Nerina sitter och pladdrar med Anders som lyssnar på musik med sina stora lurar på, Elin sitter och trycker på sin pimpade dator, Linnea klottrar programmeringskoder, Matilda hoppar runt på en pilatesboll, Hanna klagar på sin skrivkramp, Annelie är sen som vanligt, Anna stickar, Sonia dricker kanelte, Rebecka stirrar ut i periferin och Görel äter ett KRAV-äpple kommer Kristoffer in och skriker så att Nenne säger åt honom att vara tyst och konstaterar att klockan är tio i, men när någon påstår att den minsann är kvart i ropar Matilda att i klassrummet kan de inte gå fel, för våra klockor styrs från Tyskland.

Den tjugofemte april tjugohundraelva upptäckte en skrivarlärare på Tärna folkhögskolas skrivarlinje att den årliga antologin hade dykt upp för försäljning på diverse hemsidor.

Tärnaeleverna blev både glada och rädda. Vad hade de gett sig in på nu? Vad väntade dem?

Men den största frågan var kanske ändå, vad väntade läsarna? Tärnaeleverna visste, men vågade inte säga något. De hade hört talas om spoilers innan och spoilers tyckte tydligen inte många om.

Så de sa bara, köp den. Och läsarna frågade

»är ni sponsrade av CDON«

Nej men den var billigast där. Såvida ni inte vill gå till källan.

Skelettet

Meningarna är helt slut. Jag menar inte det ni tror utan att helheten är borta; endast halvor återstår. Jag kanske borde döpa verket som uppstår ur detta till Det Är Halva Meningen.

”1. Skelettet är den beniga delen av kroppen som, betraktat för sig själv, framstår som skrämmande. För mycket är borta.”

Jag tror Eric Pauli Fylkeson egentligen menade mig.

När jag insåg att jag inte skulle hinna med allt jag önskade på lovet skrev jag Sleep Is Death och lade mig för att läsa I Väntan På Godot.

Det var någonstans innan detta jag fann mig själv med frågeställningen Am I Real? men eftersom ingen fanns i närheten gick jag och borstade tänderna. Känns som allt är ofärdig poesi.

Succé

Kunde det gått bättre?

Vi lyckades beröra, glädja och skapa samtalsämnen. Så stolt över min klass och speciellt över hon som faktiskt räddade hela showen genom att ta initiativet till att tillsammans med mig och två andra göra ett råmanus på tisdagskvällen. Utan henne skulle det inte gått så som det gjorde. Tänk att en sådan liten detalj kunde betyda så mycket.

Alla gjorde ett fantastiskt jobb, och eftersom det filmats kommer jag försöka få upp åtminstone mina egna framträdanden på tuben. Förhoppningsvis dyker hela föreställningen upp där så att ni som inte var där kan se den.

Nu ska jag försöka att undvika stressa upp mig över den hög med saker jag har att göra. Tack alla!

Kvällen innan

Jag tar det mest lugnt nu. Det är inte helt hundra men vi tror tydligen på att nästan göra det fullt ut och sedan säga vad som kan göras bättre, för att därefter spara på krafterna och ge allt när det är på riktigt. Men genrepen gick bra, jag känner att det är på riktigt fast är samtidigt lugn. Det är cool. Lägger mig nog på sängen och läser senaste Level och somnar sedan sött. Ja det gör jag nog.

Kvällsrapport

Material, läsordning, struktur färdigställd, ljussättning imorgon.

Jag skakade stundtals häftigt innan och efter uppläsningar. Om det berodde på kylan i lokalen eller det väldiga energilagrandet- och utsläppet som sker vet jag inte säkert. Nervositet gör roliga saker med sina offer. Energin ännu roligare.

Materialet sitter; jag finslipar framförandet.

Går och lägger mig i tid för första gången på länge. Vad som nu kan ses som tid.

Igång

Känner mig stolt som fått fram material både till mig själv och andra, glad över att få se andra framföra det jag själv skrivit, och känna att det jag själv framför håller måttet.

En stund kände jag mig som en regissör. En sådan med benen i kors och fundersam min i ansiktet och händer som gärna pekar åt diverse håll. Avslappnad klyscha.

Huvudet är trött men tankarna någorlunda på plats, vissa problem långt ifrån lösta men en bra bit på vägen.

Resten av kvällen handlar nu om övning.

Planering

Vi var fyra stycken som inte klarade av bristen på struktur och det oroväckande i att morgondagen, första dagen av ordentligt arbete, skulle komma att bli dränkt i konflikter. Så vi tog saken i egna händer, och efter timmar av arbete lyckades vi få fram ett råmanus som möjligtvis kan komma att slitas sönder first thing tomorrow.

Personligen känner jag att tanken på att stå på scenen inte känns overklig, obehaglig eller något annat som börjar på o längre. Denna smula optimism var antagligen vad vi alla fyra behövde. Oavsett vad som händer imorgon.