Månadsarkiv: oktober 2009

Nu kan ni ansiktsboka mig

Jag finns numera här också

Det var väl egentligen bara en tidsfråga.

Tills vidare väntar jag dock med författarsidan där ni alla kan bli mina fans, för enligt någon regel (som skrivits ned någonstans) lär man endast räknas som författare då man utgivit två – eller så var det tre – böcker. Och jag har ju en på meritlistan (?). Dessutom vill jag gärna få ut den nästa till ett riktigt förlag. Så att jag kan ta mindre betalt, nå ut till en större publik, bli rik och allt det där. Ni vet, det vanliga. Rent skitsnack, alltihop.

Lägg till mig på ansiktsboken så länge.

Annonser

Odöda och allt det där

Det är ett ganska stort steg, att från ingenting och ändå allting då det är det ena man har, plötsligt finna sig själv som del av ett filmprojekt, utöver det egna novellskapandet. För att göra en lång historia kort då inte mycket information ännu finns eller för den delen är tänkt att delas vidare har två kompisar beslutat sig för att göra en zombierulle, och självfallet klarar de sig inte utan mig.

Idag drog således jag ned på stan för att bolla idéer mellan fem skallar och käka kebab och ha allmänt trevligt, men i nuläget finns det som sagt inte mycket att säga. Trevligt dock, riktigt trevligt då jag älskar film i allmänhet och odöda i synnerhet. Så, än en gång upp till bevis för mina skådespelar- och regissörsidor, för som det ser ut delar vi – eller åtminstone ett flertal av oss – på rollen som regissör. Samt manusförfattare. Fast ni vet ju lika väl som jag är det bara finns en författare.

Så skulle jag också se ut om jag dött, ätit av en människa och inte fattat det.


Novell

Kort och gott namnet på min nya bok.

Första kapitlet är under utveckling, sista är redan avklarat och en del av det som ligger inträngt i smeten är också det redo att förmörka världen. Dessutom kom jag på ett sådant intressant upplägg vad gäller kapitel numero uno att jag fnissar som en skolflicka. Mamma tror det blir rörigt. Rör du om i fnissandet får du fram allt jag har att säga.

Jag återgår till ledet med apokalypsen stirrandes i nacken. En välbekant blick; känslan den medför, trots det blir jag förundrar varje gång. Världen går trots allt inte under.

Det lär dröja tills jag får den, om jag någonsin får den. Positivt tänkande är inget de lär ut i skolan.


Har du inte hört?

Jag var visst inte på Bokens dag, som ägde rum igår. Jobbade hela dagen, slöade resten, och såg på den fruktansvärt läckra rullen Wonderful Days. Så alla ni som var där och förväntade sig ett blekt nylle bland alla andra; ber om ursäkt för om jag gjorde er besvikna.

Eller inte.

Jag fick inte Litteraturstipendiet som jag talade om tidigare, utan det gick till Marcus Ivarsson, serietecknare och målare bland annat. Motiveringen löd:

Litteraturpriset på Bokens Dag 2009 tilldelas Marcus Ivarsson för hans genomtänkta och personliga serieskapande. Med tre utgivna böcker och medverkan i en mängd tidningar är han en etablerad serietecknare i ständig utveckling. Han arbetar i många olika stilar och tekniker, och komponerar text och bilder till helgjutna skapelser.

Killen är grymt duktig, kika bara in andra och tredje bilden nedan. Stort grattis!

Lite tråkigt är det förstås – att jag inte vann – känns lite som the story of my life, men det är bara att kämpa på till nästa år. Med en redig cowboyhatt på huvudet för bästa inlevelse i mitt pågående novellprojekt under hemligt namn och med starka science-fiction samt western-influenser dundrar jag vidare. I tystnad, tills vidare. Som ett tåg på de oändliga viddernas räls, färdandes mot den avlägsna horisonten.

Men idag dränker jag mina sorger med denna (bild 4). Eller så fyller jag bara år.


Trailer – Grå Sol

Som jag nämnde tidigare har jag och polaren RJ varit ute och filmat en trailer till min bok Grå Sol, och tack vare just RJ är den nu klar och redo att ta över världen. Ni hittar den på YouTube lika lätt som ni stavar dess namn, men eftersom jag är en så bussig snubbe lägger jag upp den här nedan också. Samt någon annanstans när ni minst anar det.

Tackar RJ för klippningen, ni andra; mycket nöje!


Först igen – trailer till min bok!

Jag och min kära bloggkollega RJ har under dagen varit ute i det näst intill stormdrabbade Västerås och filmat. Anledningen: en trailer till Grå Sol. Såvitt jag vet har detta fenomen inte inträffat tidigare, så kanske är man först igen.

Men det är självklart att en bok ska ha en trailer, lika självklart som att jag ska lägga upp en bild på de två regissörerna tillika skådespelarna som är i full färd med att käka äpplen och fundera över snygga vinklar och tunga scener.

Trailern dyker upp på YouTube om någon dag.

NuYu & RJ, några äpplen och massor av idéer.


Prissänkning!

En av de stora grejerna på årets bokmässa (förutom faktumet att jag inte var där, såklart) var det här med e-böcker och inte minst läsplattor. Med en sådan finurlig sak kan man läsa sina böcker på ett smidigt sätt, och tusentals böcker får plats på en enda platta. Mycket trevligt för de som nu har så mycket böcker eller läser mer än jag dricker — dricker tranbärsdryck that is. Självaste Bonnier ska göra en storsatsning på läsplattor och e-böcker nu i höst om jag förstod nyhetssändningen — som sedan länge försvunnit bland TV4:s arkiv — rätt. Därför tänkte jag inte vara sämre, utan istället visa upp den makt som givits mig som individ och (nåja) författare: en prissänking på min e-bok med hela 29 procent! Det ni, det är riktig makt.

Numera kostar alltså Grå Sol som e-bok endast 49 kronor. Är jag inte generös så säg.

Peace.


BB= Blogg- och bokskrivande

Jag sade en gång för länge sedan, då jag ännu var nitton år och tio månader – eller nio kanske det var – att man inte ska säga något om man inte har något att säga. Låter rätt självklart, men det är det förstås inte. Folk kan helt enkelt inte hålla käften utan snackar och frågar om sådant de inte bryr sig om – för fem öre, i bävan inför tystnaden. Själv älskar jag tystnaden; jag sitter gärna ensam under måltiderna och den största delen av min tid spenderas framför datorn där det, förhoppningsvis, är tyst. Men jag älskar även ljud; röster och musik är ofta en trevlig del av vardagen. Det vill säga för dem som har en vardag och inte enbart skriver hela tiden och dessutom förlorat all form av tidsuppfattning och struktur. Så kan det vara, och bloggandet fick ta stryk tills den dagen då jag satt mig ned för att skriva om något som egentligen inte har någon som helst betydelse för någon annan än mig själv. Det var nu det.

Antagligen är det likadant på BB som det är hos mig, eller mer precist: i min skalle. Jag kan förstås bara göra lösa antaganden; senaste gången jag var där (som jag känner till, vem vet, kanske har man drabbats av minnesförlust någon gång!) var när jag var så pass liten att man kallade mig bäbis och nyfödd. En liten parvel som ännu inte förstått att livet är hårdare än stål och älskar att skära en med sin klinga.

Men det har lugnat ner sig nu, på den kaotiska skapandesidan, för jag har äntligen kommit igång, efter att ha sprungit mellan ett antal olika idéer och texter. Och det dyker förstås upp mera hela tiden. Förra året var det Grå Sol, i år är projektet lite mindre, men självklart långt bättre. Oja. Det som vankas är en western med inslag av science fiction och självbiografiska inslag på ett väldigt distanserat och bortkopplat vis. Vad den handlar om och heter får ni inte reda på ännu, men den kommer kretsa kring tre olika personer och inte vara i kronologisk utan minnesordning. Vad det betyder kan ni klura på så länge.

Jag har kommit runt en tredjedel på vägen, och den lär hamna på runt 70 A4 om jag känner mig och min värld rätt. Min värld, mitt lilla område. Lyssna på låten medan ni ändå är igång.

Där hade ni anledningen till min frånvaro. Att skriva – novell i detta fall, och den längre sorten – tar en väldans mycket tid och då man senare under dagen känner sig nöjd med dagsarbetet och ska ge sig på ett blogginlägg har man ofta lust att göra annat. Men om jag får plötsligt fnatt kan ni förvänta er ett inlägg. Eller så är det som Buddha säger, att:

Den vise bygger inget hopp om framtiden och ångrar ingenting i det förflutna.

Klicka över till spelbloggen om ni känner för att läsa om kulhelveten eller en dikt jag skapat till tonerna av en japansk kvinnas mästerliga komposition.