Månadsarkiv: november 2010

Igår

Idag, för första gången sedan jag minns inte när, använde jag bälte i bussen. Det var buss 666. Highway to Hell, sa en man längre bak, läraren som med en kollega tagit med sig hela fritidsklassen. Dagsutflykt. Barnen upprepade både två och tre gånger. 666. Sedan började de tala om något annat.

Ett av barnen tryckte på knappen och fritidsledaren tvingades säga till dem med mörk röst när ingen steg av. Sedan talade han ljust igen. Barnen om något nytt. Lärarna om när de skulle hoppa av. Barnen om något nytt.

De samlade ihop klassen och gick iväg. Jag satt kvar medan bussen rullade vidare mot lasarettet.

Jag sa hej då till chauffören när jag steg av.

Annonser

Vid kanten

Följ mig till världens slut

där vattenfallet faller

lämnar land

 

vi kan hoppa eller stå kvar

 

och om inte det

följ mig då till vägens slut


Frånresa

Jag har inte tänkt tankarna jag vill tänka

inte känt känslorna jag vill känna

har åkt hem

men inte förmått kalla det för sådant

gjort saker

utan att veta varför

sett ett ljus

och det var mörkt


ärligt

»var ärlig«

»det är bara att köra«

»nu slänger vi ut mig«

»nu offrar vi mig«

»nu går jag sönder«

»var du ärlig«