Etikettarkiv: stjärnor

SMS-samtal

Saknar mig? 😛

Det var en hare som sprang fram och tillbaka i
korsningen här borta nyss. Såg roligt ut. Den
såg lite vilsen ut, men hittade till parken tillslut.

Nu sitter jag här i bussen och det känns redan
som You’ve got mail.

Haha, jag hinner ju inte svara. Jag känner mig uppspelt och pratglad men nu tvingas jag vara ensam med mina tankar på en lång promenad hem. Blä! 😛

Haha, förlåt då.

Busschauffören snackar turkiska i telefon.
Tror jag. Han la nyss på förresten.

Nu började han prata igen.

En bil åkte nyss förbi. Den var vit.

Här ser jag ingenting. Det sitter en tjej på
andra sidan bussen dock.

Nu är jag vid huset med tornet igen.

Det går rätt fort ändå. Jag är borta vid
cykelbanan vid fälten. Inte långt kvar.

Det finns inte en käft i närheten. Jag hör andra fotsteg men det är bara mina egna som ekar.

Nu är jag i gråbo. Här ekar inte stegen lika mycket.

Jag har hundra år kvar. Nu är jag inte långt ifrån N:s hus. En hare sprang precis förbi.

Jag är hemma. Här i gråbo lyser stjärnorna starkare
än i stan. Jag ska nog räkna de alla. (det sa jag bara för
att det lät bra)

En tyst ambulans och en av de dunkande bilarna från stan åkte precis förbi.

Jag snorar som fan här.

Nu har jag sett minst tre stycken konstiga fula taxibilar.

Haha. Vet inte alls vilka du syftar på.

Nu ser jag mitt hus.


Ljus

Att finna en ljusets glimt i de ögon som dränkts av tårar är inte det enklaste, trots att dessa glimmar i skenet från konstgjord belysning. Vad får en människa att vilja dra mer suckar än behövligt? Självklart någonting som sporrar den; morot eller piska går nästan lika bra, problemet ligger i att finna det – ljusglimten i ögat är inte detsamma som salta droppars blänkande. Den som misslyckats med att se detta blir slutligen stulen på all kraft, och vad finns då i ögonen?

Att enbart låtsas förstå klarar de flesta, och de använder sig av detta varje dag. Glimten i ögat är sedan länge försvunnen, grånad och tonad ut i intet, och hur skall någon då kunna finna denna? Hur använder man sig av en ljuspunkt som inte längre finns? Blir man tvingad till det? Då ljuger man trots allt. Alla människor ljuger.

Den lilla stjärnan har försvunnit. Hur ska jag nu kunna skriva om den?


Julskinka för den hungriga grisen

Konflikten kring grisarnas välbefinnande har pågått i runt en vecka nu, och sakta men säkert börjar den mattas ut, för att slutligen inte få någon mer plats i media då det inte längre är intressant. Trots detta kommer kampen fortsätta långt efter vi hört det sista, för även om grisarna må få det bättre, har de fortfarande – och faktiskt efter detta passerat – det förjävligt i många mått mätt. Vi kan därför inte glömma problemen som finns, för det är bara en bråkdel av dem som löser sig i och med uppståndelsen. Oavsett vad ni tror.

Anledningen är vår inställning. Därför vänder jag på den och lägger mitt strå på stacken.

Det är första december idag. Detta innebär att det återstår 24 dagar innan vi sitter vid bordet med en julskinka framför oss. Vad passar då inte bättre än att läsa om julskinka, just idag då man äntligen kan öppna första lyckan på julkalendern?

Fabeln jag med detta lägger upp här på sidan heter Grisen och handlar om julen, med skinka och allt som hör till.

Den handlar om Rolf, som är en gris. Han är en stor gris. Stor på många sätt, inte enbart till omfånget. Men Rolf är inte som andra grisar vi känner.

Rolf föder nämligen upp människor.

Jag bör kanske ge ett varningens finger till de allra känsligaste av er läsare, men egentligen tycker jag inte att det behövs. Ha dock detta finger i åtanke, men läs ändå. Det är ju trots allt jul snart.