Etikettarkiv: böcker

Höst sedan, nu sommar

Till hösten är åtminstone någonting säkert. Jag kommer tillbringa ett år på Tärna folkhögskola tillsammans med andra skrivande individer, vilket är det kanske bästa jag kan göra nu, ännu mer så då svaren från de förflutna återupprepar sig.

Att återvända till Skolan efter flera år med enbart bokprojekt i skallen känns som något av en avlastning; jag kan nu fokusera på att enbart utveckla mitt skrivande snarare än försöka få ut en bok på en marknad som känns mer som ett slagfält än Grå Sols tyngsta partier, dessutom har boken som ska skrivas på för tillfället helt fastnat i en rundgång av val och kval och frånvaro av agerande. Vilket egentligen var precis vad jag skrev om för ett och ett halvt år sedan.

Därför tänker jag inte längre försöka få klart den nya boken så snart jag kan – den kommer ändå inte kunna bli klar till höstterminens början; så jag lägger min uppmärksamhet vid att ta skapandet vidare till nya nivåer, utan att behöva tänka på att det alls ska läsas av någon annan. Inte för att ni kan förvänta er att det blir mycket mer introvert än det redan är, men jag plockar åtminstone bort all prestationsångest som möjligtvis kan uppstå och försöker bara få det äkta. Precis som jag sade förra veckan.

När sommaren nu är här på riktigt och folk snart kastar mössorna av sina skallar känner jag därtill att det mest inspirerande ögonblicket sker då ljuset ligger vagt på molnen – när skymningen är nära, snarare än då jag ser det kraftiga solskenet i vitögat. Övergångarna är det vackraste; det rena, tydliga och självklara alltid lite ointressant; det är ändå i ambivalensen vi människor spenderar våra liv.

Molnen liknade duniga fjädrar,
uppsprättade

Blottade det blåaste av hav,
bortom världen

Med lila nyanser av tvivel,
ivrigt frågande

En ström ovanpå, med toner,
av ljus, sken

Ackompanjerade av aftonsång,
fågelkvitter

Annars stilla andandes,
tyst

Som om världen återhämtade sig,
medan andra sov

Annonser

Konsten och förståelsen

Det här med intellekt och att konsten ska vara så himla smart hela tiden. Att den ska utmana oss att tänka i nya banor, bredda vår förståelse och bygga broar in i oss själva. Vi har en grupp människor som tycker att det ska vara substans i konsten, att den ska säga oss något – kanske inte direkta budskap, utan mer få oss att tänka. Jag är en av dem som vill att konsten ska kunna bredda mitt tankespektrum. Men jag är inte en av dem som tycker att musik, film, litteratur, tevespel, måleri och skulptur utan mycket till tanke bakom är sämre än den som har det.

Det finns en sjuklig, elitistisk uppfattning om att konst med mycket yta men mindre innehåll är sämre än annan, högkulturell sådan med mycket djup. Kulturnissarna påstår att det inte finns mycket att finna i den formen av lägre konst, som på enkel svenska kallas underhållning. De har fel.

Det finns ingenting som säger att en filosofiskt djupplogande film är bättre och mer givande än en välkoreograferad kampsportsrulle. Förståelse är ett brett ämne. Detta och engagemanget är det som räknas. Att ha full förståelse för kung fu är inte sämre än att ha förståelse för mänsklig psykologi. Att kunna räkna matte är inte bättre än att kunna göra en lång kata. Det finns ingenting som säger att Hurt Locker är bättre konst än Avatar. Personligen föredrar jag dock Hurt Locker varje dag, men det säger inte att den är bättre. Bara enligt mig.

Hurt Locker har fokuserat på att visa upp kriget och vad det gör med människor. Avatar visar på otroliga specialeffekter. Förståelsen om människan i den ena och kunskapen om att skapa en artificiell värld dränkt i detaljer är båda lika beundransvärda färdigheter. Att hävda annorlunda kallas elitism. Det håller pretentiösa snobbar på med som anser att de är bättre än andra. Den som påstår något sådant visar också på att trots allt djupt babbel har inte mycket förståelse uppkommit.

Själv har jag kallats pretentiös, och jag anser mig vara intellektuell. Jag gillar djupa filmer och musik som säger mig saker. Jag skriver poesi och filosoferar och vill ständigt berätta om någonting som betyder något. Men jag tycker inte att någon Steven Seagal-rulle är mindre värd än Gudfadern. Med stor sannolikhet har han större förståelse än de högutbildade recensenterna som leker smarta och håller sig borta från hans filmer.

Kunskap och förståelse är breda ämnen. Oavsett vart man riktar sin fokus är dem lika viktiga. De är det för att alla människor är olika. Det borde vi veta vid det här laget.


Planering

Den nya boken får inget liv. Den har fastnat någonstans, i en tid då jag ännu kämpade med den. Det känns som om jag inte förmår mig själv ta tag i den, i fruktan att det inte ska fungera. Det stora problemet: berättelsens storhet går inte ihop med strukturen jag vill ha. Tills jag nyligen kom på ett annat sätt att lösa det. Det innebär dock en extremt noggrann planering. Detta är då det som hindrar mig.

Hur planerar man en bok? Tänk på Grå Sol, säger jag. Och givetvis, det funkade där. Grå Sol bygger på en sammanfattning, något av en tankekarta, där viktiga händelser jag bestämt i förväg står med, liksom vilka som dör. En otroligt viktig detalj. Det var en väldigt grov sammanfattning, men tillräckligt detaljerad för att händelseförloppet skulle bli mer än tydligt. Däremot fanns ständigt utrymme för utsvävningar och ytterligare dödsfall (vilket enbart skedde en gång – dödsfallen alltså – men det tog mig på bar gärning och nämndes som hastigast i reportaget), för att skruva fast berättelsen helt och hållet hade jag ingen lust med, och det har jag inte nu heller.

Det är enkelt att med redan skrivet material återgå till detta för att se hur man ska göra, när man sitter fast. Frågan är då bara vad man ska göra när man inte har något tidigare material. Det har jag faktiskt ingen aning om, eftersom jag inte minns hur det var att inte ha något tidigare material, men sedan ger man nog sig inte på att skriva en flera hundra sidors roman utan att tidigare ha skrivit något. Och om man gör det, är man nog driven av en sådan fruktansvärd nyfikenhet och skapelsekraft att planeringen blir något att tänka på senare. Lite som en igelkott, alltså.

Själv har jag gott om planer, men är dålig på att planera dem. Det är förstås inte helt sant; jag är inte den som gör sakerna i sista minuten utan lyckas ofta lägga upp en viss strategi, men mer än något överskådlig blir den sällan. Jag kan dessutom enbart använda fulla meningar; sådant såsom stödord, understrykningar och spretiga tankekartor gör bara ett virrvarr i skallen och lyckas inte säga något vettigt. Jag använder mig istället av stödstycken: kortfattade, fokuserade stycken om ämnet ifråga, ofta sammanfattningar av scener, ibland av andra längre stycken som jag just då inte har möjlighet att skriva. I Grå Sol är den inte lika detaljerad som de jag gjort på sistone, men det är samma princip.

Planering bygger på erfarenhet. Det gäller alltså att begrunda och hitta sitt eget sätt att göra det hela på. Att det skulle finnas någon mall för hur man ska göra stämmer inte, det är upp till personen. Alla kan inte sitta och skriva ord i små ringar som de sedan knyter samman med varandra, och det skrämmer mig att lärare där jag gått i skolan enbart talat om detta tillvägagångssätt; inte ens tillåtit barnen att finna sin egen väg. Planering är ändå ganska viktigt att kunna, men man måste lära sig det efter egna möjligheter.

Så innan jag kan komma igång med den nya boken på riktigt behövs det antagligen en liten genomgång av hela berättelsen. Scen för scen, i kronologisk ordning, kort om det viktiga, och sedan vidare. Även om drömmen skapade idén så krävs det lite mer hjärnaktivitet för att få den att växa. Sedan krävs det förstås en hel del fantasi också, och där dök nästa problem upp. Men kommer man bara igång så kan det andra kanske åka på snålskjuts.


Drömmar

Jag har en stor fascination för drömmar, och den växer alltmer. Deras bisarra uppbyggnad sammanflätad med deras naturlighet, vävd som ett mönster där allt tycks höra samman trots att roller byts och sceneri skiftar form, lockar och hänför. Många av mina idéer bygger på dem, dikter har skrivits för att fånga deras essens, timmar av min tid läggs på att tolka, förstå och inspireras av den samling minnesbilder och klipp som sakta bleknar. Det är lika mycket ett pussel över delar mig själv som en väg någon annanstans.

Mina senaste bokidéer är sprungna ur drömmar, som jag inte alls förstår men ändå uppfattar så tydligt, som jag bearbetar och skrapar på, och som jag använder som byggstenar för något större. De är en liten grundpelare, en liten knuff, fullkomligt impulsiva, men som genom bearbetning blir något ytterst utstuderat och planerat. Problemen uppstår då drömmen inte sträcker sig längre, och jag själv inte kan bygga på den.

Min nya bok är det mest krävande jag försökt mig på. Inte för att jag måste utöka min kunskap på flera områden eller för att den säkerligen kan bli rätt lång, utan för att den inte får hamna i någon typisk fallgrop. Inga klyschor, inga traditionella händelser och ingen klassisk berättarstruktur, vilket må låta enkelt, men i detta fall är oerhört svårt. Jag kallar den en lågmäld thriller av episka proportioner, eller möjligtvis undertoner, eftersom allt det episka bara ligger i bakgrunden. De är en viskning, på samma gång ett vrål.

En vän till mig sade att det klassiska berättandet kanske kunde hjälpa hans bok, och ge den nytt liv. Det kan vara ett sätt att gå vidare, men det är inte mitt sätt. Jag försöker i motsats hålla mig så långt borta från sådant som möjligt. Istället omfamnar jag idén om att jag i drömmen ska få svaret på hur berättelsen skall lösas. Jag blir då själv dess skapare, men på sätt och vis indirekt. Omedvetet.

Tyvärr har jag på senare tid enbart drömt om annat.


Reportage om mig

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, heter det ju. Några av er har läst reportaget av mig här på sidan, och ser möjligtvis fundersamma ut nu när det inte längre finns kvar, det är inte tillåtet enligt upphovsrättslagen att lägga ut hela texter på det viset jag gjorde. Däremot kan ni nu glädjas åt att det finns tillgängligt på hemsidan, så ni som ännu inte läst eller vill läsa igen, bege er dit bort.

På tal om uppföljare: sista kapitlet i nya boken är nu färdigskrivet. Fast andra är ännu bara påbörjat. Så kan det gå när man följer sin egen ordning.


Releaseparty

Under gårdagen och denna morgon bytte jag åsikt om huruvida jag skulle publicera Skymningsord eller inte vid vart och vartannat samtal. Det fanns fler än en anledning till att jag inte skulle publicera bloken, alltifrån att det kan ses som mjölkning och onödigt, till att jag själv känner mig väldigt tveksam till dess innehåll och trots allt skrivit alla dessa texter för mig själv, men tillgänglig för en publik utan att de behöver betala för det. Det kan ses som hobbydelen av mitt skrivande, medan Novell och Grå Sol är den ”yrkesmässiga”. Men i slutändan sade mamma något som fick mig att bestämma mig, nämligen att folk faktiskt kan skriva ut mina texter själva, och kanske vill läsa de utanför skärmens instängda värld.

Jag älskar möjligheten att välja, liksom mångfalden. Den som vill läsa mina noveller, dikter och andra texter har därför i och med detta möjligheten att göra det även utanför skärmen, utan att behöva skriva ut själva. Och det var väl ändå så det var tänkt från början när RJ kom fram till idén och jag plockade upp den, bara det att jag glömde bort det.

De spel jag tycker verkar mest lovande köper jag ofta i Collector’s/Limited Edition. Skymningsord är egentligen samma sak. Faktum är att jag skulle kunna kalla den Skymningsbloggen Collector’s Edition. Den är för samlaren, den nyfikne, hungrige och den som vill ligga i sängen utan surr i bakgrunden och läsa. Den är för den som vill ha fler alternativ.

Priserna är:

Pocket: 109 SEK
Hårdpärm: 278 SEK
E-bok: 33 SEK


Ny b(l)ok

Bloggkamraten och cineasten RJ kom för någon dag sedan med förslaget att jag skulle släppa en bok med mina blogginlägg. En blok, helt enkelt, för de som inte visste att begreppet faktiskt redan finns, och att folk även fått priser för sina blokar. Så långt har världen alltså gått.

Jag håller i detta nu på för fullt med bloken, som kommer heta Skymningsord, innehålla alla noveller och dikter från denna sida samt en del annat material jag skrivit under tiden – texter ingen ännu läst. Så att även den som plöjt alla mina inlägg kommer finna något nytt, samt kanske en och annan hemlighet om mig. Det återstår att se. Mer om detta när det närmar sig release.


Få klapparna i tid

Imorgon är sista dagen för att skicka julkort. För paket inom Sverige har man lite längre tid på sig. Men för de som är sugna på ett exemplar av min bok Grå Sol innan jul, som julklapp istället för eller kanske för att ha och läsa på då man ligger på spikmattan, krävs det att man skickar beställningarna till mig senast den 17:de innan lunchtid, så att jag kan få in pengarna på kontot innan och hinner packa boken tills den 18:de, som är den sista dagen. Den kostar 190 kronor fortfarande, och detta är inklusive frakt. Förskottsbetalning till konto i Swedbank är det som gäller.

Har du ont om pengar i jul eller vill ha något att läsa efter att nästa år tagit sin början? Lugn, priset ligger kvar som det gör ända fram till påska. Eller: gäller så långt lagret räcker.