Etikettarkiv: Melankolia

Önskning

Jag såg ett bakhuvud med långt brunt hår

som hostade åt sin förkylning

Det hade en röst men inget ansikte

en röst som hostade åt sin förkylning

 

Jag ville fråga om bjällerklangen

i brist på något annat att fråga

Jag ville ha ord i munnens mörker

men hörde inte bjällran klinga

 

Jag önskar mig ett mjukt paket

i en förpackning jag kan öppna

Jag önskar mig ett bakhuvud med långt brunt hår

och jag önskar mig för mycket


ärligt

»var ärlig«

»det är bara att köra«

»nu slänger vi ut mig«

»nu offrar vi mig«

»nu går jag sönder«

»var du ärlig«


Tänk fem, tänk sju, tänk fem igen

Jag talar inte
har inget mer att säga;
prestationsångest

Novellen väntar
väntar alltid förgäves;
prestationsångest

Tystnaden runt mig
dränker jag med musiken;
prestationsångest

Bin letar nektar
jag samlar ord och fraser
men hittar inga

Tänk fem, tänk sju, tänk
fem igen, försök att skriv
men utan fingrar

Tyngden tynger ner
släpp tanken, lösgör, låt gå
det kommer till slut


Lösenordsskyddad: För att du inte lyssnar, och inte heller jag

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


[utan titel]

jag ska berätta vad jag känner,
så rygga inte tillbaka
trots att vänskapen kanske bryts itu,
det är min fruktan åtminstone

lämna honom, vill jag säga
men gömmer det i ironi

alla mina ord är dina,
så snälla, ta emot dem,
om jag någonsin får de ur mig
rygga inte tillbaka
låt mig gömma allting i ett skämt


Kall*

ibland frågar jag om det är mitt kall,
därefter om jag ens tror på sådant;
öde och allt det där
kanske är det bara ett val,
inte så bara egentligen

det är emellertid i min osäkerhet,
jag behöver orden som mest
också då: innan och långt efter;
för i själva skapelsepunkten,
varde ljus i hjärnans mörker,
då finns inget annat

jag slår där rot i mig själv
växer till ett begrenat träd
som sedan vissnar till hösten


Mellan Melankolia och Euforia

Måndagens budskap känns gammalt och trött
så vänd det ut och in:
idag dränks systemet av vemod
ändå kan inte hjärnan vara tyst
den verkar må bättre av babbel

jag pendlar mellan Melankolia och Euforia
mitt tåg är det vackraste på fälten
och jag tror du sitter i vagnen intill


Svart

tystnaden föll över mig

mannen stod i sin svarta kostym i det svarta rummet medan himlen färgades svart och den svarta pennan han antecknade med försvann in i det svarta,

tog vita bokstäver och ord med sig

tystnaden föll över honom

jag vet inte om han lämnade rummet