Etikettarkiv: västern

Den blir film istället

Som de flesta av er vet har jag skickat in min novell Novell till en hel del förlag, men efter att jag i måndags fick svar från några av förlagen och de tackade nej, har jag funderat lite. RJ har efter att ha läst boken sagt att den skulle passa väldigt bra som film, och jag har även hört av andra att jag kanske borde skriva ett filmmanus, någon tyckte till och med Grå Sols första kapitel byggdes upp som en filmscen. Jag tänkte igenom det en stund, men eftersom jag har skrivit filmmanus förut så kanske det inte är någon dålig idé. Jag hade dock inget filmmanus till Novell, men jag tänkte att om jag bara skickade det som ett förslag till en film, så kanske någon skulle nappa och vilja göra om det till ett manus. Eller så kunde jag i efterhand skriva om det. Det var en chansning.

En chansning som blev en vinst.

Jag skickade in den till flera kontaktpersoner inom filmbranschen, och av någon anledning lyckades det genom någon svensk kontakt nå ända till själva Clintan. Hans agent kontaktade mig imorse med ett förslag om samarbete. Clint Eastwood hade alltså fått berättat för sig om Novells handling, och gillat den! Det kan fan inte bli bättre. Mer information när jag hämtat andan lite.

Kika förresten in mitt senaste inlägg på bloggonoid, där har jag lagt upp en kortfilm med mig och RJ.

Annonser

Reportage om mig

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, heter det ju. Några av er har läst reportaget av mig här på sidan, och ser möjligtvis fundersamma ut nu när det inte längre finns kvar, det är inte tillåtet enligt upphovsrättslagen att lägga ut hela texter på det viset jag gjorde. Däremot kan ni nu glädjas åt att det finns tillgängligt på hemsidan, så ni som ännu inte läst eller vill läsa igen, bege er dit bort.

På tal om uppföljare: sista kapitlet i nya boken är nu färdigskrivet. Fast andra är ännu bara påbörjat. Så kan det gå när man följer sin egen ordning.


Sätta komma

Jag ogillar att sätta punkt, sätter därför komma istället. Just med detta skiljetecken väljer jag därför att avsluta min novell ”Novell” (lustigt det där), och jag kan därmed upplysa er att den är klar. Nu återstår en liten mognadsperiod på någon vecka, finjusterande och sedan överlämnandet till två personer som ska läsa för bedömning och jaga fel, men dessa är ännu inte utvalda. Jag har dock en aning om vilka jag skulle vilja ha som läsare, så det blir att fråga dessa personer då tiden är inne.

I ett tidigare inlägg nämnde jag att jag trodde boken skulle bli runt 70 sidor, och det var inte alltför dåligt gissat. Den hamnade på 85, men detta lär kunna ändras efter bearbetningen. Mycket kortare lär den dock inte bli, eftersom jag inte jobbar på ett sådant sätt att jag skriver en hög och sedan sorterar och klipper ned denna, utan försöker göra rätt på en gång. Det tar därför längre tid att skriva ens en kort text, men med tanke på att boken redan är klar kan jag inte påstå att jag legat på latsidan, även om det till viss del känns som så. Känslan att avsluta denna gång var dock inte densamma som vid Grå Sol, men uppläggen de båda böckerna emellan skiljde sig så otroligt att det egentligen inte kan jämföras.

Emellertid, med boken avklarad och under mognad får jag mer tid över att blogga, vilket i sin tur ledde till att jag lät bloggonoid återuppstå, med diverse uppfräschningar. Dock har jag så många idéer på lagret och otaliga texter och böcker som kan avslutas och fortsättas, att jag kanske lägger min tid på dem istället. Men det återstår att se. Med säkerhet kan jag dock meddela att det imorgon dyker upp en recension till spelet The Darkness, för den som är intresserad.


Novell

Kort och gott namnet på min nya bok.

Första kapitlet är under utveckling, sista är redan avklarat och en del av det som ligger inträngt i smeten är också det redo att förmörka världen. Dessutom kom jag på ett sådant intressant upplägg vad gäller kapitel numero uno att jag fnissar som en skolflicka. Mamma tror det blir rörigt. Rör du om i fnissandet får du fram allt jag har att säga.

Jag återgår till ledet med apokalypsen stirrandes i nacken. En välbekant blick; känslan den medför, trots det blir jag förundrar varje gång. Världen går trots allt inte under.

Det lär dröja tills jag får den, om jag någonsin får den. Positivt tänkande är inget de lär ut i skolan.


Har du inte hört?

Jag var visst inte på Bokens dag, som ägde rum igår. Jobbade hela dagen, slöade resten, och såg på den fruktansvärt läckra rullen Wonderful Days. Så alla ni som var där och förväntade sig ett blekt nylle bland alla andra; ber om ursäkt för om jag gjorde er besvikna.

Eller inte.

Jag fick inte Litteraturstipendiet som jag talade om tidigare, utan det gick till Marcus Ivarsson, serietecknare och målare bland annat. Motiveringen löd:

Litteraturpriset på Bokens Dag 2009 tilldelas Marcus Ivarsson för hans genomtänkta och personliga serieskapande. Med tre utgivna böcker och medverkan i en mängd tidningar är han en etablerad serietecknare i ständig utveckling. Han arbetar i många olika stilar och tekniker, och komponerar text och bilder till helgjutna skapelser.

Killen är grymt duktig, kika bara in andra och tredje bilden nedan. Stort grattis!

Lite tråkigt är det förstås – att jag inte vann – känns lite som the story of my life, men det är bara att kämpa på till nästa år. Med en redig cowboyhatt på huvudet för bästa inlevelse i mitt pågående novellprojekt under hemligt namn och med starka science-fiction samt western-influenser dundrar jag vidare. I tystnad, tills vidare. Som ett tåg på de oändliga viddernas räls, färdandes mot den avlägsna horisonten.

Men idag dränker jag mina sorger med denna (bild 4). Eller så fyller jag bara år.


BB= Blogg- och bokskrivande

Jag sade en gång för länge sedan, då jag ännu var nitton år och tio månader – eller nio kanske det var – att man inte ska säga något om man inte har något att säga. Låter rätt självklart, men det är det förstås inte. Folk kan helt enkelt inte hålla käften utan snackar och frågar om sådant de inte bryr sig om – för fem öre, i bävan inför tystnaden. Själv älskar jag tystnaden; jag sitter gärna ensam under måltiderna och den största delen av min tid spenderas framför datorn där det, förhoppningsvis, är tyst. Men jag älskar även ljud; röster och musik är ofta en trevlig del av vardagen. Det vill säga för dem som har en vardag och inte enbart skriver hela tiden och dessutom förlorat all form av tidsuppfattning och struktur. Så kan det vara, och bloggandet fick ta stryk tills den dagen då jag satt mig ned för att skriva om något som egentligen inte har någon som helst betydelse för någon annan än mig själv. Det var nu det.

Antagligen är det likadant på BB som det är hos mig, eller mer precist: i min skalle. Jag kan förstås bara göra lösa antaganden; senaste gången jag var där (som jag känner till, vem vet, kanske har man drabbats av minnesförlust någon gång!) var när jag var så pass liten att man kallade mig bäbis och nyfödd. En liten parvel som ännu inte förstått att livet är hårdare än stål och älskar att skära en med sin klinga.

Men det har lugnat ner sig nu, på den kaotiska skapandesidan, för jag har äntligen kommit igång, efter att ha sprungit mellan ett antal olika idéer och texter. Och det dyker förstås upp mera hela tiden. Förra året var det Grå Sol, i år är projektet lite mindre, men självklart långt bättre. Oja. Det som vankas är en western med inslag av science fiction och självbiografiska inslag på ett väldigt distanserat och bortkopplat vis. Vad den handlar om och heter får ni inte reda på ännu, men den kommer kretsa kring tre olika personer och inte vara i kronologisk utan minnesordning. Vad det betyder kan ni klura på så länge.

Jag har kommit runt en tredjedel på vägen, och den lär hamna på runt 70 A4 om jag känner mig och min värld rätt. Min värld, mitt lilla område. Lyssna på låten medan ni ändå är igång.

Där hade ni anledningen till min frånvaro. Att skriva – novell i detta fall, och den längre sorten – tar en väldans mycket tid och då man senare under dagen känner sig nöjd med dagsarbetet och ska ge sig på ett blogginlägg har man ofta lust att göra annat. Men om jag får plötsligt fnatt kan ni förvänta er ett inlägg. Eller så är det som Buddha säger, att:

Den vise bygger inget hopp om framtiden och ångrar ingenting i det förflutna.

Klicka över till spelbloggen om ni känner för att läsa om kulhelveten eller en dikt jag skapat till tonerna av en japansk kvinnas mästerliga komposition.