Månadsarkiv: december 2009

Få klapparna i tid

Imorgon är sista dagen för att skicka julkort. För paket inom Sverige har man lite längre tid på sig. Men för de som är sugna på ett exemplar av min bok Grå Sol innan jul, som julklapp istället för eller kanske för att ha och läsa på då man ligger på spikmattan, krävs det att man skickar beställningarna till mig senast den 17:de innan lunchtid, så att jag kan få in pengarna på kontot innan och hinner packa boken tills den 18:de, som är den sista dagen. Den kostar 190 kronor fortfarande, och detta är inklusive frakt. Förskottsbetalning till konto i Swedbank är det som gäller.

Har du ont om pengar i jul eller vill ha något att läsa efter att nästa år tagit sin början? Lugn, priset ligger kvar som det gör ända fram till påska. Eller: gäller så långt lagret räcker.


Ljus

Att finna en ljusets glimt i de ögon som dränkts av tårar är inte det enklaste, trots att dessa glimmar i skenet från konstgjord belysning. Vad får en människa att vilja dra mer suckar än behövligt? Självklart någonting som sporrar den; morot eller piska går nästan lika bra, problemet ligger i att finna det – ljusglimten i ögat är inte detsamma som salta droppars blänkande. Den som misslyckats med att se detta blir slutligen stulen på all kraft, och vad finns då i ögonen?

Att enbart låtsas förstå klarar de flesta, och de använder sig av detta varje dag. Glimten i ögat är sedan länge försvunnen, grånad och tonad ut i intet, och hur skall någon då kunna finna denna? Hur använder man sig av en ljuspunkt som inte längre finns? Blir man tvingad till det? Då ljuger man trots allt. Alla människor ljuger.

Den lilla stjärnan har försvunnit. Hur ska jag nu kunna skriva om den?


Saknad

aspens löv rasslar
med höst och vinter var de borta
det jag kände i brösten försvann även det
men det tar alltid lång tid för sådant

vare sig man förväntar sig något,
eller försöker hålla kvar
är svaret alltid dött; bestående intryck en utopi
man hoppas gärna, men i mörkret ser man klart

fast det är snarare alltid suddigt
det jag i mitt inre ser är ett leende
men endast en siluett
som ett grynigt fotografi

det sticker i hjärtat, med nålar förutan vaccin
för något botemedel eller skydd finns ej att finna
därför sätter sig värken
och kvar i dess famn blir en skorpa

fråga dig själv: hade du förväntat dig något annat
och du vet mycket väl att svaret är ja

för att inte kunna hålla fast den hand som släppts i mörker
tycks värre, än att förlora sig själv bland omringande vågor
trots att mörkret är detsamma


Årets julklapp

Mina armar darrar fortfarande. De skakar hit och dit – små rörelser förvisso, men rätt tangenter vill de inte träffa. Anledningen är att jag gått och kånkat på en stor kartong, innehållandes 20 exemplar av min bok Grå Sol. Och dessa tänkte jag givetvis sälja till er. Eller vem som helst som är intresserad.

Det blir inga vulkanpriser här inte. Åtminstone inte riktigt. 190 kronor, och jag bjuder på frakten, vilket gör den över 100 kronor billigare än om du köper den där borta. Dessutom signerar jag den gärna, och sätter ett nummer på den, så att du vet att just din är speciell. Det är ju ändå jul snart.

Årets julklapp helt enkelt. Från mig. 190 kronor inklusive frakt, leverans fortast möjligt så att ni med säkerhet får den innan jul, och sedan en signering på det. Det är begränsat parti också, som ni nog förstått, så det är först till kvarn som gäller.

Intresserad? Släng iväg ett mejl till mig på adressen seed.of.reconstruction@gmail.com. Har du några frågor går det bra att ta dem här nedan, eller via mejl. Jag har inte mycket annat för mig än sitta vid datorn, så ni lär få svar ganska snart. Jag vill ju inte att ni ska behöva vänta.


Prata på

i skuggan av mörkrets dystra fana
inser man ett och annat om sig själv
för det första:
jag bör sluta med det jag gör
man blir trots allt aldrig bra

– nej, det är faktiskt sant

haha, skojigt värre
som om du skulle veta

fast det är trots allt jag som spenderar tid med detta

vore det inte för skitsnack,
ord som tömts på all betydelse
hade jag kanske sett ljusets spegelbild i leran
men man får inte glömma kalla karaktärer:
de försöker säga något vettigt men lyckas inte ens komma halvvägs

haha, skojigt värre
som om du skulle veta

men det är trots allt jag som lägger min tid på detta

jag gör vad fan jag vill
och om jag i detta nu inte talar med dig utan någon annan
kan du sticka ut ögonen likt Oidipus,
och hoppas på bättre tider
men dessa kommer inte komma

haha, skojigt värre
som om du skulle veta

nej, men det är trots allt jag som sitter här och ruttnar

den som vet bättre och har ögonen kvar
jobbar antagligen för staten och ler falskt åt kunder
kanske är det detta man ska göra
för mycket plats i benämnd verklighet tycks inte finnas
för den som namnger blommor som ändå skall dö snart

haha, skojigt värre
som om du skulle veta

ja, för det var trots allt jag som slutade vattna dem i förrgår


Deltat

oljud är det enda som håller Demonen ute,
därför flyr jag till ljuset och skolornas salar

likväl sträcker sig dess armar gränslöst och evigt
likt snärtande piskor med sug efter hjärtan

Döden spelar kort med svarta Ess på hand
han väntar enbart tills stunden är inne

trots skriken från alla håll är jag omringad av annat
i huvudet spelar en tandlös skrällt på sin harpa

jag är trött på att fly, men fäktar desto sämre
fast spelar det någon roll; alla val mynnar ändå ut i Styx

men kanske är det enbart vad jag vill tro,
livets illusioner är trots allt många
ändå ligger döda änder i masstal vid floden

ljuset bedarrar, mörkret upphör, barnen blir gamla
någonstans på vägen kommer vi alla att falla


Spegelbild

det är en mörkrets skugga, en ljusets farsot
som står och blänger i spegeln

då jag möter dess blick sjunker jag in i dess djup
trots att det enda jag vill är att andas

kanske var det själva livets ignorans,
och oförmåga till annat än rullande
som fick mig att från delat hjärta, hand i hand
tappa taget
och med detta se hur du lämnade
och gick med vilsna spår mot tomhet

för att inte tala om den frånvaro
som uppstod i det ställe där förr växte rosor

jag hade för länge sedan glömt deras dofter
din doft
det jag mindes och såg i djupet och skuggan var endast det enkla,
det enda, som i ett, en – inte två

men i ett okonstlat gnistrande i den nyfallna snön
och i mina ögon, för det speglades däri
såg jag med klarhet det tredje styckets sanning

klumpen som knutit sig luckrades upp
med ett hängivet ögonkast skapat i ljus

jag visste likväl att det kunde återbildas
klyschorna säger att inget är evigt

fast vad spelar det för roll; en vandring innehåller även detta
utan uppförsbackar finns ingen topp
så jag reste handen och vinkade

stegen jag tog var nu inget annat än mina
och fotspåren som lämnades,
tecknen för att jag där gått


Julskinka för den hungriga grisen

Konflikten kring grisarnas välbefinnande har pågått i runt en vecka nu, och sakta men säkert börjar den mattas ut, för att slutligen inte få någon mer plats i media då det inte längre är intressant. Trots detta kommer kampen fortsätta långt efter vi hört det sista, för även om grisarna må få det bättre, har de fortfarande – och faktiskt efter detta passerat – det förjävligt i många mått mätt. Vi kan därför inte glömma problemen som finns, för det är bara en bråkdel av dem som löser sig i och med uppståndelsen. Oavsett vad ni tror.

Anledningen är vår inställning. Därför vänder jag på den och lägger mitt strå på stacken.

Det är första december idag. Detta innebär att det återstår 24 dagar innan vi sitter vid bordet med en julskinka framför oss. Vad passar då inte bättre än att läsa om julskinka, just idag då man äntligen kan öppna första lyckan på julkalendern?

Fabeln jag med detta lägger upp här på sidan heter Grisen och handlar om julen, med skinka och allt som hör till.

Den handlar om Rolf, som är en gris. Han är en stor gris. Stor på många sätt, inte enbart till omfånget. Men Rolf är inte som andra grisar vi känner.

Rolf föder nämligen upp människor.

Jag bör kanske ge ett varningens finger till de allra känsligaste av er läsare, men egentligen tycker jag inte att det behövs. Ha dock detta finger i åtanke, men läs ändå. Det är ju trots allt jul snart.