Månadsarkiv: oktober 2010

Gulnande

Vilsegången mellan vasstrån
lika gula som vattenytan
det här är inte människans land
lika lite abborrens

mellan vasspiporna simmar de slöa och halvdöda
väntar på att septembersolen ska förändras,
befria
men det är alltid september här

de vinglar och försöker simma
men vattnet är som olja
har aldrig haft vingar
är nedfallna,
från kosmos till månen
det här är inte abborrens land


Hemresa

Halvvägs till skymningen
steg jag ur bilen
för att höra måsars sång

 

I

Det svarta om natten
är alltid jordens
himlen bär färger
blått och rött och lila
som för att dölja
världsrymden bakom

 

II

Och väntan på tåget
för att slippa vänta på bussen
gjorde mig försenad
gav mig snuva

men på perrongen

på fälten i rörelse
hörde jag säten viska
om människor på väg


Första snön

Idag såg jag snön falla

för första gången

 

nollnio: fyrtiotvå

tjugo-tio-tjugotio

 

den smälte innan

marken blev vit