Etikettarkiv: gemenskap

Efter ett år på en skrivarlinje

Jag sitter här och har svårt att formulera mig men
det som är klart är att i fredags var året förbi
och ett år på en skrivarlinje vad innebär det?

innebär nog skrivuppgifter som får en att skriva hatiska haikus
innebär att se text på nytt
att omformulera hitta nya vägar in i språket
lära sig så man kan skita i det
höra talas om det bra skrivandet och se att det andra oftast är bättre

handlar om att tänka text hata text hata metaforer
älska metaforer
stå på scen hitta en röst uttryckssätt
lyssna till andras röster inspireras av deras uttryckssätt
knyta kontakter känna att
såhär nära har du aldrig kommit en såhär stor grupp människor
det handlar om att bygga nytt och utvecklas
det handlar nog om allt

lite om att hitta delar av sig själv plötsligt stå
i rampljuset
på flera sätt

”alla orden är otydliga

mångtydiga

många”

Annonser

Våra klockor styrs från Tyskland – Antologi

En dag som alla andra när Nerina sitter och pladdrar med Anders som lyssnar på musik med sina stora lurar på, Elin sitter och trycker på sin pimpade dator, Linnea klottrar programmeringskoder, Matilda hoppar runt på en pilatesboll, Hanna klagar på sin skrivkramp, Annelie är sen som vanligt, Anna stickar, Sonia dricker kanelte, Rebecka stirrar ut i periferin och Görel äter ett KRAV-äpple kommer Kristoffer in och skriker så att Nenne säger åt honom att vara tyst och konstaterar att klockan är tio i, men när någon påstår att den minsann är kvart i ropar Matilda att i klassrummet kan de inte gå fel, för våra klockor styrs från Tyskland.

Den tjugofemte april tjugohundraelva upptäckte en skrivarlärare på Tärna folkhögskolas skrivarlinje att den årliga antologin hade dykt upp för försäljning på diverse hemsidor.

Tärnaeleverna blev både glada och rädda. Vad hade de gett sig in på nu? Vad väntade dem?

Men den största frågan var kanske ändå, vad väntade läsarna? Tärnaeleverna visste, men vågade inte säga något. De hade hört talas om spoilers innan och spoilers tyckte tydligen inte många om.

Så de sa bara, köp den. Och läsarna frågade

»är ni sponsrade av CDON«

Nej men den var billigast där. Såvida ni inte vill gå till källan.


Succé

Kunde det gått bättre?

Vi lyckades beröra, glädja och skapa samtalsämnen. Så stolt över min klass och speciellt över hon som faktiskt räddade hela showen genom att ta initiativet till att tillsammans med mig och två andra göra ett råmanus på tisdagskvällen. Utan henne skulle det inte gått så som det gjorde. Tänk att en sådan liten detalj kunde betyda så mycket.

Alla gjorde ett fantastiskt jobb, och eftersom det filmats kommer jag försöka få upp åtminstone mina egna framträdanden på tuben. Förhoppningsvis dyker hela föreställningen upp där så att ni som inte var där kan se den.

Nu ska jag försöka att undvika stressa upp mig över den hög med saker jag har att göra. Tack alla!


Igång

Känner mig stolt som fått fram material både till mig själv och andra, glad över att få se andra framföra det jag själv skrivit, och känna att det jag själv framför håller måttet.

En stund kände jag mig som en regissör. En sådan med benen i kors och fundersam min i ansiktet och händer som gärna pekar åt diverse håll. Avslappnad klyscha.

Huvudet är trött men tankarna någorlunda på plats, vissa problem långt ifrån lösta men en bra bit på vägen.

Resten av kvällen handlar nu om övning.


Önskning

Jag såg ett bakhuvud med långt brunt hår

som hostade åt sin förkylning

Det hade en röst men inget ansikte

en röst som hostade åt sin förkylning

 

Jag ville fråga om bjällerklangen

i brist på något annat att fråga

Jag ville ha ord i munnens mörker

men hörde inte bjällran klinga

 

Jag önskar mig ett mjukt paket

i en förpackning jag kan öppna

Jag önskar mig ett bakhuvud med långt brunt hår

och jag önskar mig för mycket


Till Matilda och hela skrivarklassen

Om jag frågar dig vad du förknippar med julen

vad tänker du då svara

vad tänker du fråga tillbaka

 

Om jag gillar knäck

pepparkakor och julmust

om jag gillar tomtegröt

eller julskinka

prinskorv och köttbullar

pakethets och paketöppning,

paket under granen och en tomte med låtsasskägg

 

Tänker du svara på det sättet

tänker du undra om jag känner samma sak

Eller tänker du svara på ett annat sätt

och undra om jag känner likadant


”Desto mer man lär känna en människa, desto mer finns det att lära känna.”


Cykelpolitik

Styret är snett. Dikesgrenen inte ens en halvmeter. De kör i sjuttio här, ibland även nittio. Och det är motvind. Jag rullar framåt utan att svikta med blicken, utan att vingla, och tänker att hemma på min gata i stan, eller snarare förorten, där var de hemska cyklingsförhållandena aldrig såhär jävliga. Ändå tycker vi alla, trots ständiga klagomål, att det är en ganska trevlig cykeltur. Skyll på vädret.

Upptakt

All vind är motvind, brukar jag säga. På vägen hem från Sala hade vi därför frånvaro av motvind.

Solen sken och molnen låg vid horisonten likt ett följe plumpa sockervaddssoldater under långsam marsch. Vore det inte för alla bilar och långtradare som svischade förbi hade jag antagligen hört fåglarna kvittra. Eller åtminstone kajorna kraxa. Vilket, som ni kanske vet, går lika bra för mig.

Politik rimmar på överkört lik

Det är runt åtta kilometer till Sala från Tärna folkhögskola. Som ni nu läst är det direkt livsfarligt att ge sig ut på den vägen, hur trevligt det än må vara och oavsett frånvaro av motvind.

Politikerna har tydligen talat om en cykelväg ett tag. Lägg märke till talat om. Alltså inte fattat ett beslut, inte gjort något mer än prata lite, utan istället… ja, säg det den som vet. Hemma på min gata i stan, eller snarare förorten, där tog det många år innan något hände. Resultatet kan det tvistas om men en så kallad cykelbana finns det åtminstone. Här gäller närkontakt av andra graden med långtradare. Adrenalin är förvisso kul, men jag föredrar lugnet.

Det gör inte Degen. Hon cyklade ifrån oss alla, medan Ficklampan hamnade längst bak, även hon en förespråkare för lugn och ro. Jag får givetvis inte glömma Ankan, som likt mig själv snackade om hur han inte vågade titta någon annanstans än framåt. Ändå var han den som mest av oss alla vände på blicken för att se till så vi där bakom åtminstone syntes till.

Vilket fint litet gäng vi är. Undrar vad vi kommer rösta på den nittonde.