Etikettarkiv: självbiografi

Ny b(l)ok

Bloggkamraten och cineasten RJ kom för någon dag sedan med förslaget att jag skulle släppa en bok med mina blogginlägg. En blok, helt enkelt, för de som inte visste att begreppet faktiskt redan finns, och att folk även fått priser för sina blokar. Så långt har världen alltså gått.

Jag håller i detta nu på för fullt med bloken, som kommer heta Skymningsord, innehålla alla noveller och dikter från denna sida samt en del annat material jag skrivit under tiden – texter ingen ännu läst. Så att även den som plöjt alla mina inlägg kommer finna något nytt, samt kanske en och annan hemlighet om mig. Det återstår att se. Mer om detta när det närmar sig release.


Sätta komma

Jag ogillar att sätta punkt, sätter därför komma istället. Just med detta skiljetecken väljer jag därför att avsluta min novell ”Novell” (lustigt det där), och jag kan därmed upplysa er att den är klar. Nu återstår en liten mognadsperiod på någon vecka, finjusterande och sedan överlämnandet till två personer som ska läsa för bedömning och jaga fel, men dessa är ännu inte utvalda. Jag har dock en aning om vilka jag skulle vilja ha som läsare, så det blir att fråga dessa personer då tiden är inne.

I ett tidigare inlägg nämnde jag att jag trodde boken skulle bli runt 70 sidor, och det var inte alltför dåligt gissat. Den hamnade på 85, men detta lär kunna ändras efter bearbetningen. Mycket kortare lär den dock inte bli, eftersom jag inte jobbar på ett sådant sätt att jag skriver en hög och sedan sorterar och klipper ned denna, utan försöker göra rätt på en gång. Det tar därför längre tid att skriva ens en kort text, men med tanke på att boken redan är klar kan jag inte påstå att jag legat på latsidan, även om det till viss del känns som så. Känslan att avsluta denna gång var dock inte densamma som vid Grå Sol, men uppläggen de båda böckerna emellan skiljde sig så otroligt att det egentligen inte kan jämföras.

Emellertid, med boken avklarad och under mognad får jag mer tid över att blogga, vilket i sin tur ledde till att jag lät bloggonoid återuppstå, med diverse uppfräschningar. Dock har jag så många idéer på lagret och otaliga texter och böcker som kan avslutas och fortsättas, att jag kanske lägger min tid på dem istället. Men det återstår att se. Med säkerhet kan jag dock meddela att det imorgon dyker upp en recension till spelet The Darkness, för den som är intresserad.


Lyckas

Jag hade glömt bort hur det känns, att verkligen lyckas, att få till det lilla extra, eller avsluta det vackra man påbörjat. Jag hade glömt hur orden i samspel med varandra, i en gemenskap, kan skapa och måla upp de kraftigaste av känslor. Alla dessa känslor. Människans. Men kanske inte gemenskapens. Såvida du inte känner gemenskap med karaktären du valt att kalla din egen, efter ett tag kanske till och med dig själv – en del av dig. Är det då inte vackert när man verkligen lyckas? Är det då inte som att lyckas med sig själv, att göra någonting stort? Att vara en människa.

...


Novell

Kort och gott namnet på min nya bok.

Första kapitlet är under utveckling, sista är redan avklarat och en del av det som ligger inträngt i smeten är också det redo att förmörka världen. Dessutom kom jag på ett sådant intressant upplägg vad gäller kapitel numero uno att jag fnissar som en skolflicka. Mamma tror det blir rörigt. Rör du om i fnissandet får du fram allt jag har att säga.

Jag återgår till ledet med apokalypsen stirrandes i nacken. En välbekant blick; känslan den medför, trots det blir jag förundrar varje gång. Världen går trots allt inte under.

Det lär dröja tills jag får den, om jag någonsin får den. Positivt tänkande är inget de lär ut i skolan.


BB= Blogg- och bokskrivande

Jag sade en gång för länge sedan, då jag ännu var nitton år och tio månader – eller nio kanske det var – att man inte ska säga något om man inte har något att säga. Låter rätt självklart, men det är det förstås inte. Folk kan helt enkelt inte hålla käften utan snackar och frågar om sådant de inte bryr sig om – för fem öre, i bävan inför tystnaden. Själv älskar jag tystnaden; jag sitter gärna ensam under måltiderna och den största delen av min tid spenderas framför datorn där det, förhoppningsvis, är tyst. Men jag älskar även ljud; röster och musik är ofta en trevlig del av vardagen. Det vill säga för dem som har en vardag och inte enbart skriver hela tiden och dessutom förlorat all form av tidsuppfattning och struktur. Så kan det vara, och bloggandet fick ta stryk tills den dagen då jag satt mig ned för att skriva om något som egentligen inte har någon som helst betydelse för någon annan än mig själv. Det var nu det.

Antagligen är det likadant på BB som det är hos mig, eller mer precist: i min skalle. Jag kan förstås bara göra lösa antaganden; senaste gången jag var där (som jag känner till, vem vet, kanske har man drabbats av minnesförlust någon gång!) var när jag var så pass liten att man kallade mig bäbis och nyfödd. En liten parvel som ännu inte förstått att livet är hårdare än stål och älskar att skära en med sin klinga.

Men det har lugnat ner sig nu, på den kaotiska skapandesidan, för jag har äntligen kommit igång, efter att ha sprungit mellan ett antal olika idéer och texter. Och det dyker förstås upp mera hela tiden. Förra året var det Grå Sol, i år är projektet lite mindre, men självklart långt bättre. Oja. Det som vankas är en western med inslag av science fiction och självbiografiska inslag på ett väldigt distanserat och bortkopplat vis. Vad den handlar om och heter får ni inte reda på ännu, men den kommer kretsa kring tre olika personer och inte vara i kronologisk utan minnesordning. Vad det betyder kan ni klura på så länge.

Jag har kommit runt en tredjedel på vägen, och den lär hamna på runt 70 A4 om jag känner mig och min värld rätt. Min värld, mitt lilla område. Lyssna på låten medan ni ändå är igång.

Där hade ni anledningen till min frånvaro. Att skriva – novell i detta fall, och den längre sorten – tar en väldans mycket tid och då man senare under dagen känner sig nöjd med dagsarbetet och ska ge sig på ett blogginlägg har man ofta lust att göra annat. Men om jag får plötsligt fnatt kan ni förvänta er ett inlägg. Eller så är det som Buddha säger, att:

Den vise bygger inget hopp om framtiden och ångrar ingenting i det förflutna.

Klicka över till spelbloggen om ni känner för att läsa om kulhelveten eller en dikt jag skapat till tonerna av en japansk kvinnas mästerliga komposition.