Etikettarkiv: sms

Förundran

Jag såg på klockan och insåg att nu gäller det. Idag kanske. Nytt personbästa. De sista kilometerna ökar jag farten. Känner hur låren spänner sig, hårdnar, hur hjulen snurrar alltmer häftigt, hur jag susar fram, asfalten under släpper ifrån sig ett stegrande ljud av torr friktion, hur huvudet fylls av en melodi som bara får mig att hålla farten uppe.

Då, plötsligt, passerar jag en gata jag passerat så många gånger förut, men nu märker jag hus gula som smörblommorna, nästan lysande. Jag stirrar på dem och slås av förundran; hur kan jag inte sett dem förut? Gult är fult – men nej då, dessa var skinande nog att lägga ögonen på.

Utan vidare är jag dock borta men följer dem med blicken, rynkar till och med pannan, tittar sedan framåt och passerar ett övergångsställe. Snart var alla andra tankar som försvunna och endast melodin återstod. Fyrtiosju minuter var ett faktum.

Tionde dagen: Ovanför mitt huvud

Så snabb som jag var ditåt var jag långsam tillbaka. Motvinden ville inte göra annat än vara emot mig, dessutom skulle jag tydligen till ett par vänner på besök och hamnade därför på en slingrigaste och mest höjdskillnadsbesatta backe jag cyklat på en väldigt lång tid.

Solen, och därmed svetten, ville inte heller ge sig, men jag hamnade i en sms-diskussion om pengar och lycka vilket fick det hela att vara något behagligare, fast mitt i ingenstans, på ett fält så grönt och gult, försvann allt intresse för filosofi och samlarfigurer.

Ovanför mitt huvud flög svalor förbi som projektiler, de verkade hur många som helst, outtröttliga dessutom, fyllda av en livskraft jag enbart kunde snudda vid. De var fullkomligt tysta. Hela bygden var det. Det enda jag hörde var min cykel. Det enda jag såg vingar som högg sig fram genom luftrummet.


SMS-samtal

Saknar mig? 😛

Det var en hare som sprang fram och tillbaka i
korsningen här borta nyss. Såg roligt ut. Den
såg lite vilsen ut, men hittade till parken tillslut.

Nu sitter jag här i bussen och det känns redan
som You’ve got mail.

Haha, jag hinner ju inte svara. Jag känner mig uppspelt och pratglad men nu tvingas jag vara ensam med mina tankar på en lång promenad hem. Blä! 😛

Haha, förlåt då.

Busschauffören snackar turkiska i telefon.
Tror jag. Han la nyss på förresten.

Nu började han prata igen.

En bil åkte nyss förbi. Den var vit.

Här ser jag ingenting. Det sitter en tjej på
andra sidan bussen dock.

Nu är jag vid huset med tornet igen.

Det går rätt fort ändå. Jag är borta vid
cykelbanan vid fälten. Inte långt kvar.

Det finns inte en käft i närheten. Jag hör andra fotsteg men det är bara mina egna som ekar.

Nu är jag i gråbo. Här ekar inte stegen lika mycket.

Jag har hundra år kvar. Nu är jag inte långt ifrån N:s hus. En hare sprang precis förbi.

Jag är hemma. Här i gråbo lyser stjärnorna starkare
än i stan. Jag ska nog räkna de alla. (det sa jag bara för
att det lät bra)

En tyst ambulans och en av de dunkande bilarna från stan åkte precis förbi.

Jag snorar som fan här.

Nu har jag sett minst tre stycken konstiga fula taxibilar.

Haha. Vet inte alls vilka du syftar på.

Nu ser jag mitt hus.