Etikettarkiv: alternativ pop/rock

Lyssna och se

Jag ser hur folk passerar mig, följer efter mig, går och åker, ofta med ett par lurar i öronen. Själv har jag aldrig sådana på mig. Oavsett om jag sitter på bussen, går på stan eller cyklar till jobbet.

Jag förstår tjusningen med att lyssna till musik eller vad de nu kan ha därinne, men jag lyssnar hellre till världen. Till vinden och hjulen, människorna och fåglarna. Den är ständigt fylld av ljud, och om inte det, tystnaden som får det mesta att blekna i jämförelse. Det finns ett lugn och en tilltalande koppling i att höra allt omkring; jag är emellertid ingen sådan som klarar av flera saker samtidigt. Musik stör mig nästan lika ofta som det ger mig något.

Musik – eller egentligen vad som helst – som kräver uppmärksamhet i de fall jag till fullo ska njuta av dem, kan inte dela plats med min hungriga hjärna som har så svårt att sitta kvar på samma hjulspår utan ofta bara svänger hit och dit. Det kan vara svårt nog även när jag inte har några störningsmoment i närheten.

I och för sig finns det skivor som är perfekt lämpade för en cykeltur eller walk in the park, men verklighetens upplevelser fångas bäst av ljuden som hör den till. Allt annat avskiljer mig en liten bit från den. Och eskapism kan jag bedriva på annan plats.

Mellanakt

Solglasögon är något jag inte heller har på mig. Jag är av den åsikten att man ska se ögonen på den man pratar med, därför blir jag ständigt bländad av solen.

Vad är det vi försöker gömma? Ögonen säger sanningen sägs det, de är en svaghet – göm svagheten och plötsligt är vi starka. Inbillar vi oss, åtminstone. Själv försöker jag möta blickarna rakt på, fyllda med rädsla eller attityd eller apati eller vad fan som helst. Det går nästan lika dåligt varje gång. Men jag döljer åtminstone inte allt bakom tonade glas.

Sjunde dagen: Terapi

Fast varför detta ständiga snack om att vara öppen och se världen? Att cykla till jobbet är ingen vetenskap, det tar bara väldigt lång tid.

Det är också det jag tycker om. Jag tycker faktiskt om de flesta transportmedel som ger tillfälle för eftertanke och möjlighet till att varva ned hjärnmaskineriet en smula. Därför är alltid bilfärden det sämsta alternativet.

Cykelturen är min terapi. Den handlar lika ofta om att se världen som att se mig själv. Mår jag dåligt innan mår jag alltid bra efteråt. Den ger mig tillräckligt med tid för att gå igenom och bearbeta det jag har inom mig samtidigt som den är en övergångsperiod från det ena till det andra. Den är resan. Och det är resan, inte målet, som är det viktiga.