Kategoriarkiv: Dikter

Hemresa

Halvvägs till skymningen
steg jag ur bilen
för att höra måsars sång

 

I

Det svarta om natten
är alltid jordens
himlen bär färger
blått och rött och lila
som för att dölja
världsrymden bakom

 

II

Och väntan på tåget
för att slippa vänta på bussen
gjorde mig försenad
gav mig snuva

men på perrongen

på fälten i rörelse
hörde jag säten viska
om människor på väg


Första snön

Idag såg jag snön falla

för första gången

 

nollnio: fyrtiotvå

tjugo-tio-tjugotio

 

den smälte innan

marken blev vit


Höstmorgon

Det kom inga ljud från träden
som dansade likt vatten förde dem
de liknade anemoner från havets djup
ovan låg himlen, gråblå vattenskärm
den släppte igenom, det glimmande
stänkte på lövverken, sina trötta strålar
och färgerna bekräftade;
fortsatte att skifta från grönt till gult till rött

Tio minuter senare anlände solen på riktigt, jag bländades, men innan det

Ett ensamt moln
det såg ut som en springare
löpte förbi
framför den grå bakgrunden
försvann bakom trädkronor

Så stod jag där, i nuet som ropade, jag tänkte svara, närmade mig

Strömmen av löv och trädpartiklar
stormade genom luftens hav
jag kisade med blicken, åt ljuset som bullrade
sträckte ut handen
och sveptes med


Tänk fem, tänk sju, tänk fem igen

Jag talar inte
har inget mer att säga;
prestationsångest

Novellen väntar
väntar alltid förgäves;
prestationsångest

Tystnaden runt mig
dränker jag med musiken;
prestationsångest

Bin letar nektar
jag samlar ord och fraser
men hittar inga

Tänk fem, tänk sju, tänk
fem igen, försök att skriv
men utan fingrar

Tyngden tynger ner
släpp tanken, lösgör, låt gå
det kommer till slut


Lösenordsskyddad: För att du inte lyssnar, och inte heller jag

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Rendezvous

Min mamma
Statarhora
orden klingar i mitt medvetande,
sprungna ur omedvetenhet
men skapade genom hennes konstverk
två kvinnors liv
”Elegi”
som talade
och jag lyssnade
på fortsättningen

Vad jag än vänder mig ser jag mig själv i ryggen
mitt förflutna

Obehag, hets, konflikter
rörelse, för möten innebär just det, att våga ta steget

Ilska, orättvisa, och en strävan
efter att visa sanningen, visa sig själv

Interaktivitet, däri ligger också mötet
lekfullhet,
ännu en gång, att möta sitt förflutna i korridoren
att sedan ta ett steg ut
och möta världen, fiender och fördomar, se dem på nytt
med nya ögon, vakna ögon

En skissdikt om konstutställningen Rendezvous på Avesta Art


Jag ska köpa en ficklampa

jag ska köpa en ficklampa:
en vän i mörkret,
hälsningsorgan,
ett skrik av ljus

kraftigt bländande och välkomnande
värmande när ljuset krupit undan
kalla element står och väntar
på förbispringande strålar
skiftningar i luften
likt mungipor som ler


Hälsningar från skymningen

jag beundrade fjädergränsen,
ljusets sista anhalt,
innan skymningen, mörkrets språng

grått och vitt i lätt balans
blått ovan, och fälten under
gula
liksom solens strån,
duggandes mot molnens kroppar