Puffmoln av rörelse och rök

Min pappa säger ofta att det inte finns mer egoistiska människor än rökare. Det är en överdrift, men det ligger en bra grogrund får sådana tankar i hur de beter sig. Vissa av dem.

Jag satt ensam på en bänk, väntade, och två äldre kvinnor kom för att sätta sig ned bredvid mig. Den ena säger något om att det blir svårt att röka här, syftar kanske på mig, på alla andra omkring – vad vet jag – tar ändå fram cigaretten. Tänder den. Det blåser givetvis åt mitt håll. Vad fan snurrar i hennes skalle där och då? Inte något vettigt i alla fall. Inte ett jävla dugg.

Jag har inget emot rökare. Jag har däremot något emot folk som inte förstår bättre än att blossa på utan hänsyn.

Jag reste mig och gick därifrån utan att säga ett skit. Det säger nog något om oss båda.

Elfte dagen: Suck

Det var lugnt på jobbet. Jag vet inte varför.

En av mina kolleger tyckte detsamma. Det var som en stilla vind tagit sig in i butiken och drabbat oss alla. Kunderna verkade inte få någon fart. Vi räknade nästan sekunderna. Mobilen dog och varupallarna kändes som en ständig och långsam ström av småplock som varken utmanade eller tömdes speciellt fort.

Allting verkade befinna sig i en tröttsam halvfart där något alltid hände men något inte var tillräckligt. Kanske var det då ganska passande att dagen avrundades med ett besök på den närliggande minigolfbanan.

Annonser

Om NuYu

»Man formulerar sig och tror att det ska hjälpa mot något.« - Anna Hallberg Visa alla inlägg av NuYu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: