Dagsarkiv: 15 juli 2010

Nionde dagen

Vi stod utanför biografen och stirrade på regnet. Det var det första på ett bra tag. Faktum är att jag inte minns senaste gången det regnade.

Självklart hade jag inga regnkläder eller någon möjlighet att ta bussen hem. Det går ingen buss ut dit jag bor så sent på kvällen. Inte något tåg heller. Mamma var emellertid inte alltför långt borta visade det sig. Vi stod därför och väntade på att hon skulle komma.

Regnet hann nästan bedarra, men bara nästan. Vi talade inte mycket om filmen, Man on Wire, snackade om något annat istället. Något alldagligt, det vanliga. Vi behövde inte diskutera mycket mer än Philippe Petits beteende, att vi båda gillade den och, eller kanske främst, att musiken var fantastiskt. Men det är den alltid när Michael Nyman bjuder på den.

Jag hade inte förväntat mig mycket, för hur intressant kan det egentligen vara att se en film om något ego som tänker lindansa mellan de två tornen som numera är begravda?

Tillräckligt för att få mig smått förälskad i drömmen, som blev verklighet, och i förlängningen och genom eftertanke det slut jag först fann märkligt. Där fanns ändå allt; i hans sista ansiktsuttryck, i de meningar som fullbordades – som aldrig gjorde det, och på den spända linan. Ensam. Nästa gång vi ses tar jag nog upp den för diskussion, ordentligt denna gång.