Slutet på början

Plötsligt har halva bygget gått och fått dille på Slagstaglass. Den första blev frälst och berättade för den andra, som spred informationen vidare till en tredje, och denne kunde inte låta bli då han väl varit där utan drog igång diskussionen under lunchen då ingen tänkte på maten vi faktiskt åt, så att den fjärde nästan omedelbart kunde åka dit han också. Nu har det nog nästan gått så långt att glassen smakar bättre i våra samtal än den faktiskt gör i verkligheten. Och jag kan lova att där är den god.

Upptakt

Klockan fyra på morgonen var det fortfarande folk som åkte runt i sina bilar och störde dem som kunde tänkas vara vakna med att bränna däck. Klockan fem var världen åter lugn och jag kunde tillbringa morgonen med att vara i mig själv till den graden att verkligheten nästan försvann.

Återstod gjorde dock ett antal fåglar som ständigt tycks följa mig, om inte annat följer jag dem. Unga skator som inte vet vart de ska ta vägen och senare duvor som inte vet vad de undrar. När jag cyklar genom staden undrar jag själv om en cykeltur kan bli mer njutbar än den är just då.

Femte dagen: Kassapersonal heter det

Behovet av att ha mig i kassan verkade aldrig ta slut denna vecka, vilket var speciellt tydligt mot slutet av den. Det blev ett väldigt springande fram och tillbaka. Fast jag ska inte klaga alltför mycket; jag börjar trots allt få ett visst flyt på bandet, dessutom finns det inget negativt med mycket folk, eller för den delen att få hjälpa till lite. Problemet är att jag inte hinner frysa lika mycket som jag skulle vilja.

Det blir emellertid alltid något tok när jag sitter där. Är det inte jag som frågar efter mer pengar än kunden ska betala, letar i en evighet efter numret till lösgodiset eller råkar missa att dra rabatten så är det någon i min närhet som blir plötsligt förvirrad och blandar ihop ditten med datten eller hatten. Kanske är det jag som smittar av mig.

Men jag ska inte klaga här heller; vi lyckas nästan alltid rätta till problemen, bekräftar därmed att vi bara är människor och att det är precis så det ska vara. Blir någonting fel rättar vi till det. Tillslut kommer jag inte missa någonting utan enbart vara långsam. Fast vad ska vi då snacka om på rasterna när det visar sig att de andra som har möjlighet att vara klantiga ibland och med ett generat skratt erkänner detta, inte längre är det?

Om NuYu

»Man formulerar sig och tror att det ska hjälpa mot något.« - Anna Hallberg Visa alla inlägg av NuYu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: