Pretentiöst dravel

Igår var jag på besök på Tärna folkhögskolas skrivarlinje. Mitt ibland all information om skolan, linjen och internatet dök en tankeställare upp ifrån en av eleverna. Innan hon börjat på skolan hade hon ansett dikter vara pretentiöst dravel, men i efterhand hade detta blivit hennes grej här i skrivarlivet. Någon sade att man inte kan förstå poesi om man inte skriver det själv. Det kan jag inte hålla med om, däremot förstår jag hennes tidigare inställning.

För lite mer än två år sedan befann jag mig i samma sits. Medan mina estetiska klasskamrater diskuterade dikters innebörd på svensklektionen önskade jag inget annat än ta en slägga och slå de tramsiga meningarna i bitar. Nu sitter jag här och skriver dikter andra kan diskutera.

Kanske hade han rätt ändå. Kanske kan man enbart förstå poesin om man själv skriver den. Men då skulle många som faktiskt läser den inte göra det. För det handlar snarare om en förändring hos mig och henne och att dikter är så mycket mer än pretentiöst dravel. Även om de kan vara det också.

Annonser

Om NuYu

»Man formulerar sig och tror att det ska hjälpa mot något.« - Anna Hallberg Visa alla inlägg av NuYu

3 responses to “Pretentiöst dravel

  • Oskar Källner

    Jag ska erkänna att jag har lite svårt för dikter.

    Det finns ett fåtal som biter sig fast. Som betyder något. Som ger en reaktion.

    Men allt för ofta känns det bara som ord staplade på varandra utan någon egentlig inbördes betydelse. Jag vet inte varför det är så.

    Kanske för att jag inte skriver dikter själv… än… 😉

    • NuYu

      Det var lite så jag kände förut också. Sedan kan det förstås vara så att dikter bara pladdrar på utan att komma till saken någon gång, och för många kan det förstås vara avskräckande eller direkt tråkigt.

      Men allt detta ändras när du börjar skriva själv. 😉

  • PJ

    Det var liknande för mig. Kände inte alls att dikter gav något förrän vi fick ny svenska lärare i nian. Han kunde det mesta, drog fram de… ”bästa” och hade en sådan inlevelse att jag fastnade direkt. Den tidigare lärare fick mig bara att ogilla poesi, hon var väldigt tråkig/grå och verkade inte ha så värst mycket känslor att dela med andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: