Spegelbild

det är en mörkrets skugga, en ljusets farsot
som står och blänger i spegeln

då jag möter dess blick sjunker jag in i dess djup
trots att det enda jag vill är att andas

kanske var det själva livets ignorans,
och oförmåga till annat än rullande
som fick mig att från delat hjärta, hand i hand
tappa taget
och med detta se hur du lämnade
och gick med vilsna spår mot tomhet

för att inte tala om den frånvaro
som uppstod i det ställe där förr växte rosor

jag hade för länge sedan glömt deras dofter
din doft
det jag mindes och såg i djupet och skuggan var endast det enkla,
det enda, som i ett, en – inte två

men i ett okonstlat gnistrande i den nyfallna snön
och i mina ögon, för det speglades däri
såg jag med klarhet det tredje styckets sanning

klumpen som knutit sig luckrades upp
med ett hängivet ögonkast skapat i ljus

jag visste likväl att det kunde återbildas
klyschorna säger att inget är evigt

fast vad spelar det för roll; en vandring innehåller även detta
utan uppförsbackar finns ingen topp
så jag reste handen och vinkade

stegen jag tog var nu inget annat än mina
och fotspåren som lämnades,
tecknen för att jag där gått

Annonser

Om NuYu

»Man formulerar sig och tror att det ska hjälpa mot något.« - Anna Hallberg Visa alla inlägg av NuYu

11 responses to “Spegelbild

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: