Julskinka för den hungriga grisen

Konflikten kring grisarnas välbefinnande har pågått i runt en vecka nu, och sakta men säkert börjar den mattas ut, för att slutligen inte få någon mer plats i media då det inte längre är intressant. Trots detta kommer kampen fortsätta långt efter vi hört det sista, för även om grisarna må få det bättre, har de fortfarande – och faktiskt efter detta passerat – det förjävligt i många mått mätt. Vi kan därför inte glömma problemen som finns, för det är bara en bråkdel av dem som löser sig i och med uppståndelsen. Oavsett vad ni tror.

Anledningen är vår inställning. Därför vänder jag på den och lägger mitt strå på stacken.

Det är första december idag. Detta innebär att det återstår 24 dagar innan vi sitter vid bordet med en julskinka framför oss. Vad passar då inte bättre än att läsa om julskinka, just idag då man äntligen kan öppna första lyckan på julkalendern?

Fabeln jag med detta lägger upp här på sidan heter Grisen och handlar om julen, med skinka och allt som hör till.

Den handlar om Rolf, som är en gris. Han är en stor gris. Stor på många sätt, inte enbart till omfånget. Men Rolf är inte som andra grisar vi känner.

Rolf föder nämligen upp människor.

Jag bör kanske ge ett varningens finger till de allra känsligaste av er läsare, men egentligen tycker jag inte att det behövs. Ha dock detta finger i åtanke, men läs ändå. Det är ju trots allt jul snart.