Perspektiv

Det hela handlade om perspektiv. Ett djup i synen, som ett bollande mellan olika punkter, stationer; jag hoppade jämfota mellan dessa. Det sträckte ut sig, likt någon dragit ut panoramat som vilken gummisnodd som helst. Det var som att se utåt och inåt, mot världen – men samtidigt, då fokusen låg någonstans i mitten, i brytningen – nästan som en trädgräns – var det som att se en rusning mot sig själv, likt ett tåg som tuffar framåt, ändå bakåt. Det kunde inte riktigt bestämma sig, och jag velade mellan de olika hållplatserna, blev nästan snurrig på kuppen.

Tåget som spydde ut svart gas och ändå inte fanns fortsatte alltjämt, befann sig på olika platser beroende på vartåt jag riktade blicken. Trots att världen som den störtade fram emot och flydde från fann sitt slut längre bort – eller snarare, där fann jag mitt slut – föreföll horisonten oändligt avlägsen. Nästan som avskuren från verkligheten.

Men det hela handlade enbart om perspektiv. Fast det var en djup syn. En distanserad betraktelse. En oändlig vy.

Antagligen var det därför jag lade mig ned och såg upp mot taket där kläder och sladdar och växter hängde och störtade. Nedåt, mot mig.

Ändå stod de stilla.

Annonser

Om NuYu

»Man formulerar sig och tror att det ska hjälpa mot något.« - Anna Hallberg Visa alla inlägg av NuYu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: