Kort och gott namnet på min nya bok.
Första kapitlet är under utveckling, sista är redan avklarat och en del av det som ligger inträngt i smeten är också det redo att förmörka världen. Dessutom kom jag på ett sådant intressant upplägg vad gäller kapitel numero uno att jag fnissar som en skolflicka. Mamma tror det blir rörigt. Rör du om i fnissandet får du fram allt jag har att säga.
Jag återgår till ledet med apokalypsen stirrandes i nacken. En välbekant blick; känslan den medför, trots det blir jag förundrar varje gång. Världen går trots allt inte under.
Annonser
21 10 2009 at 19:29
Undergången, Mario och självbiografi i samma blogg är inte dåligt. Ser fram emot att läsa det här. 😉
21 10 2009 at 20:12
Nåja, nu säger ju mina taggar mer än själva inläggen, men lite åt det hållet är det. I nya boken, alltså. Fast Mario hoppar jag.